Soluppgång och en del krämpor

En tidig morgon, bara jag och kameran.

Gissa varför vi vill återvända?!

Koh Bulone, en lagom slumrande ö där fotspåren kan få vara ensamma.

Det verkar som om sista delen av vår etapp till Lanta präglas av otur... Igår var det makens tur att drabbas av matförgiftning och han ligger fortfarande och är riktigt dålig. Hoppas verkligen att det lyckas släppa till imorgon då vi åker till Lanta... Hugo lyckades slå i en sten med hälen när han badade och fick ett ganska djupt sår som följd. Inget bad och ingen sand för honom innan vi ser att det läker bra. Rasmus har fått ett myggbett som har blivit en blåsa och som har spruckit. Måste hållas under uppsikt så det inte blir som förra gången med inflammation och antibiotika. Jag är väl den enda utan direkta krämpor även om jag fortfarande känner ett lätt illamående. Suck...

En tidig morgonpromenad i soluppgången med morgonpigg minsting.

Så till det bättre:)! Hugo vaknade lagom till soluppgången idag så jag och han smet ut, satt på vår terrass och blickade ut över solen och havet. Hugo påpekade att det var två solar (en i träden och en i vattnet:)). När Rasmus vaknade så gick vi och åt frukost först av alla. Frukosten är något som är väldigt bra här! Det finns yoghurt, müsli och riktigt kaffe, och idag fick vi nybakade frallor!!! Vilken lycka att slippa det vita franskbrödet... Barnen har roat sig själva hela förmiddagen (det har kommit ännu en svensk barnfamilj) och jag har hunnit med både strandpromenad, bad och att läsa bok. Alla nöjda och glada (förutom maken då...). 

Den äldre sonen låg kvar och sov när solen steg upp.

De dagar man orkar upp så tidigt så är det magiskt vackert.