På höga höjder

Japp, ni kan inte ens se hur långt upp vi ska. Där ni tror att ni ser slutet, där fortsatte det...

Ni som känner mig vet förmodligen att höjder inte riktigt är min grej. Mina ben börjar skaka bara av att tänka på att ta mig upp i ett torn... Gårdagens utflykt med vår lilla bil här på Langkawi tog oss till linbanan på ön. Vi hade bestämt det tidigare men då tänkte jag nog inte så mycket på just det där med höjden av att åka linbana. Oj vad jag ångrade mig när vi satte oss i den smått gungandes lilla vagnen. Krampaktigt höll jag i mig i vad som fanns att hålla i, samtidigt som jag försökte få grabbarna att röra sig så lite som möjligt... Sen bar det av uppåt, och uppåt, och uppåt och så lite till uppåt. När vi var som högst (trodde vi) så var det fortfarande en bit kvar. Jag mådde rysligt dåligt trots att det var en vidunderlig och magisk utsikt. Hade vi haft lite bättre tur med sikten så hade vi kunnat se ända över till Thailand och Koh Lipe. Vi såg i alla fall porlande vattenfall och molnen som gled förbi nedanför oss. Klart värt ett besök (trots att jag kanske inte kunde njuta fullt ut).

Två stycken som njuter av utsikten.

Här är det två som spanar och en som helst blundar.

Tyvärr så spöregnade det när vi väl skulle upp så de där vykortsbilderna blev det ingenting av.

Innan linbanan så ingick det ett besök i en rund boll som dom kallade the dome. Vi hade inga förväntningar på det men oj vad kul det var. Vi fick sätta oss i en biosalong med bioduk runt om hela oss (som en globe). Sedan satte filmen igång och det var en berg och dalbana som visades (en utav de grymmaste någonsin). När man satt där så var det som att man åkte med i linbanan och trots att vi satt helt still hela tiden så drog det i magen i nedförsbackarna och looparna. Grabbarna tjöt av skratt (jag har aldrig sett Hugo skratta så mycket). Och jag tror faktiskt att dom nästan trodde att det var på riktigt.

Lite poolbilder från vårt poolområde. Här är badpojkarna.

Och maken som njuter av utsikten.

Resterande del av dagen så öste regnet ner. Vi passade på att köra ett hårt pass på gymmet och besöka en turkisk restaurang som jag och maken besökte även förra gången. Lika bra som sist var det och vi rullade ut ur restaurangen fyllda av dönerkebab, babaganosh och hummus. Gött!!!

Och en badandes fru.

Lekgrabbarna. Tro inte att Rasmus fryser (det är bara hans kameramin).