Soluppgång och en del krämpor

En tidig morgon, bara jag och kameran.

Gissa varför vi vill återvända?!

Koh Bulone, en lagom slumrande ö där fotspåren kan få vara ensamma.

Det verkar som om sista delen av vår etapp till Lanta präglas av otur... Igår var det makens tur att drabbas av matförgiftning och han ligger fortfarande och är riktigt dålig. Hoppas verkligen att det lyckas släppa till imorgon då vi åker till Lanta... Hugo lyckades slå i en sten med hälen när han badade och fick ett ganska djupt sår som följd. Inget bad och ingen sand för honom innan vi ser att det läker bra. Rasmus har fått ett myggbett som har blivit en blåsa och som har spruckit. Måste hållas under uppsikt så det inte blir som förra gången med inflammation och antibiotika. Jag är väl den enda utan direkta krämpor även om jag fortfarande känner ett lätt illamående. Suck...

En tidig morgonpromenad i soluppgången med morgonpigg minsting.

Så till det bättre:)! Hugo vaknade lagom till soluppgången idag så jag och han smet ut, satt på vår terrass och blickade ut över solen och havet. Hugo påpekade att det var två solar (en i träden och en i vattnet:)). När Rasmus vaknade så gick vi och åt frukost först av alla. Frukosten är något som är väldigt bra här! Det finns yoghurt, müsli och riktigt kaffe, och idag fick vi nybakade frallor!!! Vilken lycka att slippa det vita franskbrödet... Barnen har roat sig själva hela förmiddagen (det har kommit ännu en svensk barnfamilj) och jag har hunnit med både strandpromenad, bad och att läsa bok. Alla nöjda och glada (förutom maken då...). 

Den äldre sonen låg kvar och sov när solen steg upp.

De dagar man orkar upp så tidigt så är det magiskt vackert.

Lekkamrater, vilken lycka!

Fyra nyfunna vänner på promenad.

Kokosnötskastning, kanske en ny olympisk gren?!

Vänner! Åh vad Rasmus har längtat och åh vad lycklig han är nu när han äntligen hittat svenska lekkompisar. Gissa om dom har lekt hela dagen. Vi har knappt sett röken av grabbarna och Hugo får också hänga på så gott det går. Systrarna som bor bredvid är 6 och 9 år. Ålder verkar vara mindre betydande. Bara man får leka... Det har lekts kurragömma, jagats krabbor, badats och byggts sandslott. Knappt att det finns tid för lunchpaus. Jag och maken har hunnit med en strandpromenad längs den knappt en kilometer långa stranden och bad i det klara vattnet. Just nu sitter vi och känner en lätt bris mot ansiktet, blickar ut över havet och dricker en riktig kaffe. Vi älskar Koh Bulone!!! Ännu en pärla att förhoppningsvis återvända till.

Små fötter i härlig sand.

Dagens motionspass. 1 timmes paddling runt ön.

Lite matte i sanden.

Koh Bulone - lugnets ö

De här riktigt stora krabborna fanns det gott om på Koh Bulone.

För att få lite perspektiv.

Krabbjakt. Det var många som var imponerade av att dom faktiskt lyckades fånga dom där snabba rackarna.

Japp, då var det dags... Resans första matförgiftning (och förmodligen inte den sista). Som "tur" var så drabbade den bara mig (som vanligt med andra ord). Kändes lite konstigt igår kväll och när jag sedan skulle lägga mig så tilltog magsmärtorna och jag hade så galet ont i magen. Maken hjälpte till så gott han kunde med heta handdukar som lindrade en del. Tillslut fick jag nog ut skiten (gissar på en vattenmelon bit som smakade dåligt). Kändes dock sådär att vi skulle sätta oss på en speedboat på morgonen för avresa mot Koh Bulone. Lite imodium brukar ju dock alltid hjälpa och resan var som tur var bara en timme. Det gick bra.

Vår terrass med vy.

Huset som vi bodde i hade bästa läge på hela resorten.

Omväxlande väder, men som tur var drog inte de här mörka molnen in över oss.

Förste krabbvaktare.

Vi kom fram till Koh Bulone som är en riktig pärla. Finns egentligen bara två lite större bungalowsbyar på ön som ligger vid stranden. Det är knappt något folk alls och här kan man verkligen hitta lugnet. Grabbarna har varit på krabbjakt och vi har även hunnit hälsa på våra grannar (som är en svensk familj med barn). Bra för grabbarna (särskilt den äldre) att kanske kan få leka med någon i sin egen ålder...

Strandläge.

Glada krabbjägare.

Den här krabaten har blivit en riktig treårspajas.

Fruktmellis.

Lite smått och gott från Lipe

- Mamma, jag önskar att vi kunde stanna här fem nätter istället!

I natt är sista natten men Rasmus tycker att vi ska förlänga....

- Varför tycker du det?

- Jo, för dom har en så mysig gata att promenera på här...

Hmm jodå, koh lipe har egentligen bara en liten promenadväg genom ön där diverse restauranger, affärer och dykshoppar har samlats. Men jag vet inte om det är därför jag skulle vilja stanna två nätter till... ja ja, tur att alla har olika smak:).

En kokosnät på solnedgångens strand.

Snygg make spanar efter och hoppas på en solnedgång.

Nej, en riktig solnedgång fick vi inte vara med om den här gången men lite kul på stranden kan man ju alltid ha ändå.

Kvällsdopp.

Från vår lilla bungalow kan jag sitta och titta ut över havet medans jag hör vågorna slå. Och ja, jag hade definitivt kunnat stanna lite till, plocka snäckor på stranden, stoppa tårna i den pudervita sanden och dricka goda mangoshakes dagarna i ända...

Rasmus ska beställa en mangoshake.

Den äldre damen som sålde shakes ville så gärna vara med på en bild.

Hugo är sugen på ett nytt armband.

Vi snålade lite grann, prioriterade strandnära men inte speciellt stort. Vår bungalow rymmer en dubbelsäng som vi delar på fyra. Första natten var hemsk när grabbarna snurrade runt som små yrväder men i natt gick det mycket bättre. Det räcker gott och väl för tre nätter då vi vill spendera så mycket tid som möjligt ute, och inte inne. 

Coola badkillen.

Jag tog mig en promenad från Pattaya beach till en ensam liten strand.

Där fick jag vara nästan för mig själv och det var galet fint.

Igår tänkte vi oss en nätt liten promenad till andra sidan ön för att se solnedgången på Sunset beach. Ibland får man tänka om och tänka rätt. En nätt liten promenad kanske det hade varit för mig och maken men inte i släptåg av två småttingar. Efter en gigantisk uppförsbacke så fick vi se oss besegrade, vända om och bege oss tillbaka för att åka tuk istället. Som jag nämnde tidigare så finns det typ en väg på ön. Att åka tuk innebär därför att man har en tuk-förare som kör en på i princip obefintliga vägar med gigantiska gropar och där man undrar hur i allsin dar det här ska sluta. Tillslut kom vi dock fram till målet men någon solnedgång fick vi inte uppleva eftersom solen försvann in i ett moln...

Longtailbåtar är en favorit hos grabbarna.

Japp, då kör vi ett hopp i poolen igen.

Bra läge.

Japp, dom egna brukar vara svårast att få bra på bild. Men här är dom i alla fall, mina grabbar... Kanske inte riktigt som jag hade tänkt mig men ändå.

Hurra för Koh Lipe!

Koh Lipe

En första kväll på Koh Lipe.

Klart man måste ha en shake i baren.

Så äntligen nådde vi thailändsk mark igen! Ja, för just så känns det... Goda frukter i varje hörn, ta en fruktshake när vi vill, GOD mat och en helt annan skön stämning och atmosfär! Ja Thailand vs Malaysia vinner faktiskt på de flesta plan och nu inser vi varför vi gjorde den här resan. Stranden, havet och värmen - fantastiskt! Koh Lipe är ju också en riktig paradisö. Än så länge är det förvånansvärt lite turister här och alla hak har ännu inte dragit igång. Det passar oss perfekt att högsäsongen inte dragit igång ännu och att det är lite sömnigt. Vattnet är ju ändå kristallklart och ölen kall (maken har längtat efter öl:), de flesta ställen i Malaysia serverar inte alkohol).

Solnedgång är magiskt.

Men vara uppe i soluppgång och plocka snäckor är ganska mysigt det också.

Koh Lipe bjuder på båda delarna!

Vi har hittat ett riktigt mysigt ställe på Pattaya beach som heter Z-touch. Lite mer genuint thai än de större resorten som ligger på den här stranden och en supermysig bar i riktigt thaistuk nere vid stranden. Igår hade vi lite myskväll på stranden på kvällen och grabbarna var i sitt esse. Det här är livet sa Rasmus ett flertal gånger och gick och beställde lite mer nötter i baren (more peanuts please). Dom var så nöjda att dom fick var uppe länge (hahaha, trodde dom:) klockan var sju men det blir mörkare här snabbt på kvällen eftersom vi nu skjutit klockan en timme).

Lite mys på stranden i väntan på att solen ska gå ner.

Skön utsikt!

En dag på stranden

Härliga pudersand.

Maken poserar.

Så äntligen fick vi en heldag på stranden. Det har varit mycket upplevelser för oss den här månaden och inte så mycket bara chill på stranden (faktiskt inte en enda hel dag tror jag). Därför njöt vi i fulla drag när vi tog vår lilla hundkoja till öns största strand Pantai Cenang. Från förmiddag till kväll hade vi skönt strandhäng. Jag och maken har ju varit här en kort sväng på visumresa tidigare så vi visste exakt vart vi ville hänga. Det finns en liten bar ganska långt söder ut på stranden som heter yellow... Någonting? Riktigt mysigt med grymma drinkar och väldigt god mat. Här hyrde vi två strandstolar, badade massor, byggde sandslott, gick upp och åt lunch med utsikt över havet, hyrde vattenskoter (japp, grabbarna var i extas), badade mer, tog en drink för att fira min och makens 13 åriga dag tillsammans (tänk att vi har hängt så länge:)) och när solen gick ner lite lägre och vindarna blev lite ljummare (min favorittid på stranden, runt fem) så lekte vi lekar och tog ett sent eftermiddagsdopp innan det var dags för en ännu senare middag.

Glasspaus för våra surfgrabbar (spana in håret:)).

Äntligen havsbad.

Ganska nöjd kille.

Här får grabbarna hjälp med sandgropsbygget.

En helbra dag för att sammanfatta det hela! Langkawi är en fantastisk ö som har det mesta. Här kan man finna lugnet men ändå ha nära till pulsen. Utsikten över berg och hav är magnifik och stranden på Pantai Cenang är som som mjöl, så finkornig som vi aldrig har upplevt någon annanstans. Det enda minuset är att just den här stranden är full med uthyrare av alla dess slag (vattenskoter, bananbåt, solstolar... You name it) men det finns ju andra stränder om man vill ha lugnet...

Jag tar en välbehövlig vila:)

Vattenmelon shake ska det va!

Goda vårrullar till lunch.

Dags för vattenskoteråkning.

Maken blev inbjuden till en lek med ett malaysiskt gäng ungdomar. Vad den gick ut på vet vi fortfarande inte riktigt men maken var i alla fall i centrum. Gissa fnissningsnivån på de malaysiska tjejerna...

En glad mamma och en glad son.

Dags att fira årsdagen!

Lite myspaus.