Men vad gör ni egentligen? - om att bo i Thailand under en längre period

En vanlig fråga;

"Men vad gör ni egentligen när ni är borta så länge, jag skulle blivit less efter tre veckor..."

Ja, det är en svår fråga att besvara. Det är ungefär som med barn. Du kan beskriva för någon som inte har barn men den personen kommer aldrig att förstå förrän den själv får barn.

Eller så är det en jättelätt fråga, för oss i alla fall. Vi lever. Vi lever livet, så som vi vill att det ska vara. Vi har tid, tid med barnen, tid med varandra och tid för oss själva. Tid som vi tyckte att vi saknade hemma i Sverige. Vi har tid att träna så mycket vi vill och vi har tid att umgås med vänner och vet ni vad som är så lustigt?! Att trots all denna tid, så försvinner den ändå ruskigt snabbt. Vid ett flertal tillfällen så har jag läst artiklar där det står, Vad ångrade du mest av allt med ditt liv? De flesta svarar att de inte umgicks mer med sina barn. Jag vill inte vara där. Jag vill inte se tillbaka på mitt liv och ångra att jag inte var tillsammans med mina barn när dom växte upp. Häromdagen gick jag tillbaka i bloggen och läste om oss vid samma tidpunkt förra året. Det var nästan så att jag började gråta. Det var stress, hets, vabb och så ännu mera vabb. För mig var det inget liv...

Idag åker våra grannar hem. Dom har varit här i tre månader och var även här förra gången vi åkte. Igår på stranden så frågade jag, 
- Vad är det första ni ska göra när ni kommer hem?
Vet ni vad dom svarade?
- Vi ska gråta en skvätt

Vad vi saknar? Förutom de vänner och familj som inte har möjlighet att komma och hälsa på. Ingenting. Den här gången hade vi inga önskemål om saker att ta med från Sverige när första besökarna anländer. Nåja, maken kommer att bli överlycklig över det svenska kaffet som kommer nästa lördag:) och grabbarna ser fram emot kaviaren men det är ungefär det...

Nu kommer säkert någon som läser det här att tycka och tänka. Men jag vill bara säga att det här är våra liv och att alla formar sina egna liv efter det som dom tycker är bäst. Det här passar oss fantastiskt bra. Rasmus säger redan (och det är ingenting som vi har präntat in i honom);

- När vi åker nästa gång...