Hugo har fått för sig att hans säng är det värsta som finns. Under ungefär en månads tid har han totalvägrat att befinna sig i den. Även när vi låtit honom somna i vår säng och senare försökt lyfta över honom så vaknar han på en gång och gallskriker. Nu är vi dock ganska less på att han verkar ha adopterat vår säng som sin egen så igår inleddes operation "sova-egen-säng".
Dag 1: Säger godnatt och lägger honom i sängen för att sjunga godnattsång. Omedelbart ställer han sig upp och skriker. Skriker sig igenom hela sången. När sången är slut lägger jag ner honom varpå han ställer sig upp, jag lägger honom ner, han ställer sig upp, jag lägger honom ner, han ställer sig upp... Allt detta sker under konstant gallskrik och pågår i ca 30 minuter. Tillslut är han så trött så han inte orkar mer och somnar. Han vaknar en gång för välling lite senare på kvällen men somnar sedan direkt om. Kommer över till vår säng senare på natten men sover förvånansvärt bra.
Dag 2: Ger välling först. Säger godnatt och lägger honom i sängen för att sjunga godnattsång. Han ställer sig upp och står upp hela tiden medan jag sjunger men inget skrik. När sången är slut lägger jag ner honom, han börjar protestera men lägger sig sedan tillrätta, ligger ett tag och somnar sedan. Hela proceduren tar 12 minuter och inte något skrik. Snälla låt det vara så här nu!
Återkommer med uppdatering angående sovandet för just nu har jag en förträffligt duktig 11 månaders kille i sin egen säng som sover hårt och klockan är bara kvart över åtta. Jippie!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar