Förtvivlan

Det våras!

Det är så underbart härligt just nu! Jag älskar verkligen våren, när blommorna tittar fram, fåglarna kvittrar, man kan gå i jeans och en tjock tröja, solen värmer och alla är glada. Helt fantastiskt vad denna årstid gör med alla människor:). 

Igår gjorde jag kroppkakor på gammelfarmors recept och det var alldeles för länge sedan sist. Gott, gott, gott!!! När jag skulle göra dom gjorde jag dock en fasansfull upptäckt. Skulle ta av mig mina ringar och då fattades just gammelfarmors ring. Fick panik och tänkte att vart kan den vara nu är den borta för alltid. Under dagen hade jag varit på vårdcentralen, centrum och i parken så den kunde ju vara vart som helst. Jag tar aldrig av mina ringar så den måste glidit av på något sätt (är ju i och för sig positivt för då har jag kanske gått ner ett kilo eller två:)).

Började med att gå tillbaka till parken där vi varit sist och där på kanten av sandlådan låg den! Känns helt otroligt att den inte försvunnit under sanden eller att något litet barn tagit den. En sten föll från mitt hjärta. Ringen är ju liksom oersättlig. Tyvärr kan jag inte ha den på ett enda finger nu för den är för stor så det får bli runt halsen istället i ett halsband. Känns tomt på fingret...