Idag gjorde jag och maken en mil tillsammans ute i löpspåret. Det var länge sedan jag sprang en mil nu men inte sämre för det. 52 min sharp!!! och rekord = lycka. Dessutom kändes det inte ens tungt så det finns mer att ta... Ska milen under 55 min bli milen under 50 min som målsättning istället?!?
Vägen till framgång...hur blev det så här? och hur har jag lyckats nå målet?
Jag tror att mycket beror på att jag har fört träningsdagbok sedan 1 januari i år och för mig funkar det väldigt bra. Det gör att jag inte riktigt kan fuska när jag ser på papper hur mycket eller lite som jag har tränat. Dessutom får det mig att träna mer allsidigt och olika saker. Att träna på gym och pumpa vikter är också viktigt för att i slutändan få bättre fysik och bli bättre i spåret. Mitt mål, som är tjejmilen, samt delmålen däremellan, vårruset och parloppet, har gjort att jag hela tiden måste hålla igång och inte lägga ner.
När jag är ute själv i löpspåret så har jag börjat lyssna på sommarpratarna i P1. Ett bra tips när man springer för då glömmer man av att man springer och det är verkligen intressant och gripande att höra om alla människoöden. När jag lyssnade på Sarita Sagnes så rullade nästan tårarna under löpturen...
Den här veckan har jag hittills hunnit med ett 7,5 km löppass, ett lite längre gympass (runt 70 min) samt ett 10 km löppass. Målet är att klämma in ytterligare ett gympass samt ett löppass nu när vi är barnfria:)...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar