Femåringens första innebandyträning idag. Cyklade dit själv 2,5km, sprang och sprang och sprang konstant i en timme, cyklade själv hem 2,5km innan middag. Inte ett enda gnäll trots att han måste varit både trött och hungrig. Nej, glad och pratglad hela tiden måste innebära att han tyckte att det var kul.
Treåringen fick ha pappamys hemma under tiden vilket han verkligen behöver ibland. Det märks att han blir lycklig av att få all uppmärksamhet och få göra det han vill. Dessutom hade han nästan pratat sönder öronen på maken:). När ingen avbröt honom hela tiden gäller det så klart att passa på.
Förresten, har jag berättat om vår total förändring, lyckorus fast ändå lite sorgligt. Femåringen har ju i princip alltid kommit över till oss på natten och vi har fått splitta på oss under natten. Alltid vakna upp och aldrig sova hela nätter. Det har varit vår vardag i fem år. I ungefär två veckor nu har både treåringen och femåringen sovit hela nätterna i sitt sovrum. Härlig, djup sömn för alla. Underbart! Men saknar de mysiga stunderna av kramar och gos på morgonkvisten. Nu går de själva upp tillsammans och går direkt till lekrummet... Sorg då jag saknar små händer runt min hals och kramar som aldrig vill ta slut men sömnen är ljuvlig och efterlängtad.
36 dagar kvar... Nu är det kallt, vi längtar. Hoppas vi slipper inventera vinterförrådet av kläder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar