Tjejmilen 2014

Dagen som vi länge väntat på och längtat efter. Dagen då det skulle hända. Rekord skulle slås och gränser sprängas. Tjejmilen 2014!!! Lillasyster fick en nummerlapp till loppet i födelsedagspresent så hon och Tobias kom upp redan på fredag kväll för att ladda med oss. Målet var att springa på under 50 minuter. Uppladdningen kunde varit bättre... En muskelbristning två veckor innan lopp och ont i halsen två dagar innan start. Hur gick det då???

Laddade för start

Jag hade lyckats kvala in till startgrupp 1 vilket var otroligt skönt. Inte alls lika trångt och människor som börjar gå efter 20 meter. Här sprang alla och i ett bra tempo. Solen sken och det var en riktigt skön sensommardag. Men hur gick det då???

Tobias gissar syrrans sluttid

Jag lyckades mixtra till i-phonen så att jag knappt hörde vad jag hade för snittid vilket var irriterande. Dom två första kilometerna var det bara att följa med strömmen och springa på. Jag kände dock att tempot var högre än vad jag egentligen hade valt själv och efter kilometer två så började jag känna av att jag fick håll. Inte det bästa så jag försökte komma in i mitt eget tempo och inte fokusera på de andra vilket gick ganska bra. Problemet var att mitt eget tempo ändå blev högre än vanligt vilket gjorde att vid kilometer sex så ville jag bara ge upp. Jag kände mig helt färdig. 5 kilometer avklarades på 24,51 med ett snitt på 4,58 och jag låg på plats 950.

Vår hejarklack hade lite fikapaus

De sista fyra kilometerna var ren och skär viljestyrka. Det var en riktig mardröm där jag bara försökte få benen framåt trots att jag var helt slut. Jag kände själv att tempot gick ner men tillslut var det bara att bita ihop för att komma i mål. 10 km sprangs på 50,57 min och slutplacering 1178. Trots att jag inte nådde mitt mål på 50 min så är jag faktiskt nöjd. Uppladdningen var som sagt inte den bästa och det är faktiskt min bästa tid någonsin på 10 km så lite stolt får man vara:)...! Men tror jag måste anmäla mig till ett millopp till innan vi åker så jag får en chans till.

I orangetröja ser ni mig "in action"

När jag kom i mål så fick jag vila ett tag medans jag väntade på syrran. Hon startade inte förrän i startgrupp 5, 30 minuter efter mig, men trots att jag spanade så missade jag målgången. Typiskt... Både jag och Bella var helt slut efter loppet. Att springa 10 km är egentligen ingen konst men att springa på tävling är en helt annan grej. Man tar ut sig lite extra och vi var verkligen utpumpade. När klockan var sex så tror jag att vi båda hade kunnat stupa i säng:).

Skönt när det är över

Vi fick njuta av en härlig dag och härlig kväll med middag utomhus (det gäller att passa på). Grabbarna var så klart överlyckliga över besöket och stökade på med gästerna. Lyckades faktiskt hålla oss vakna ända fram till elvasnåret tack vare många spel och skratt.

Hela vår hejjarklack samlad. Spana in hejjarskyltarna:)

Middag ute den 6 september