Lanta - Langkawi tur & retur

Jaha, då var vi hemma igen. Och jag vet faktiskt inte riktigt hur jag ska börja berätta om vårt lilla äventyr som var smått kaosartat från början till slut. Jag börjar från början så får vi se hur det går… Jag och maken hade bestämt oss för att göra en tur över till Langkawi i Malaysia. Dels hade vi barnvakt sista dagarna på lovet och dels så behövde vi ändå göra vår sista visarun. Hade bokat biljett med Tigerline hela vägen från Lanta till Langkawi där vi skulle åka fredag morgon klockan tio, vara framme fredag kväll klockan sex (malaysisk tid, alltså en timme före), sedan ha en slappardag i Langkawi för att återvänd med hel resdag på söndagen. Nja, det blev inte riktigt som planerat och ja, vi har lärt oss att i Thailand bör man resa med några dagars marginal, minst en och gärna upp till tre (speciellt om man har barn med, vilket vi som tur var inte hade).

Som hämtat ur en resekatalog. Sunrise beach Koh Lipe.

Redan på fredag morgon började strulet då vår chaufför glömde hämta upp oss. Vi fick själva slänga oss i en tuk som tog oss till piren. Hade inte riktigt behövt stressa för väl där så var vår båt sen och startade 1 timme och 45 minuter efter utsatt tid. Tog oss tillslut iväg på en proppfull båt så fick vi många timmar till havs. Visade sig att vår kapten inte riktigt lyckades ta in tid utan istället gjorde oss ännu mer försenade. När vi väl nådde vårt sista stopp i Thailand, Koh Lipe, och där vi skulle byta till speedbåt så hade klockan blivit sju thaitid. Där fick vi informationen att vi inte kunde ta oss vidare till Langkawi den kvällen eftersom båtarna hade slutat gå (på grund av någon festival???...). Istället hade dom bokat in oss som skulle vidare i bungalows på Lipe.

  

Många människor på som ville söderöver med båt.

 Ja, vad säger man… vi blir transporterade till vårt boende som visar sig vara riktigt fallfärdiga bungalows. Jag är inte så kräsen men det här var riktigt skabbigt. Sängen hade två täcken men det fanns inga påslakan till… Jaha, hur ofta tvättar dom täckena och hur många ligger och svettas i dom (eller vad dom nu gör). Så ofräscht! Vi struntade i täcken och fick sova under våra saronger. På toaletten fanns ett handfat men vi upptäckte ganska snart att röret inte ledde någon vart utan när man tvättade sig eller borstade tänderna så rann vattnet rakt ner på toalettgolvet. Hmmmm… Fick i alla fall glädja oss att det var AC och inga mygg på rummet. 

Vårt snygga handfat på Koh Lipe.

En kväll på Lipe räckte ganska gott för att bilda sig en uppfattning om ön. Vattnet var verkligen kristallklart och som hämtat ur en resekatalog. Kändes lite som en mindre variant av Phi phi (jag gillar verkligen inte Phi Phi, men det här var mycket bättre). Mysigt och litet men kanske mer en ö att utgå från för att se andra närliggande öar. Ganska mycket folk (men det är ju peak säsong nu). Kan definitivt tänka mig att åka hit igen för att se mer.

Underbar strand med underbar make.

Vi skulle få ta den tidiga speedbåten till Langkawi på lördagmorgon och den skulle avgå klockan tio. Nja, det gjorde den ju inte riktigt och trots att det bara tar en timme att åka över så checkade vi inte in på vårt hotell i Langkawi förrän klockan tre på eftermiddagen. Så var mer än halva den dagen också resdag… I Langkawi var det ganska krångligt med passen eftersom passkontrollen inte var där man anlände med båtarna. Istället blev vi transporterade med minibussar till en annan hamn för att stämpla passen.

Inte ofta man kan ligga och slappa i solen så här, Langkawi.

Väl framme och incheckade så bestämde vi oss för att hinna se närmaste stranden. Tog en promenad dit och det var verkligen pudervit, underbart, härlig sand. Drack en sjukt god peachdaquiri i skuggan, solade lite grann och tog sedan en promenad med sanden mellan tårna. Den strand som vi var på var väldigt exploaterad av diverse båtsportsförsäljare, vilket var synd. Överallt stod det jetskis och bananbåtar. Lite väl turistigt för oss men det är ju som sagt peak säsong just nu… På kvällen orkade vi inte riktigt förmå oss att åka in till stan så vi utforskade närområdet som också hade ganska mycket affärer. Langkawi är ju en taxfree ö så vissa saker är VÄLDIGT billiga. En öl kostar exempelvis 2 kr att köpa i affär och en whiskey 70 kr.

Peach daquiri, kanske det godaste jag druckit?!

På morgonen var det dags att äta en lyxig hotellfrukost, trodde vi… kanske var den sämsta frukost vi någonsin ätit. Pissljummen juice, stekt ägg med skal i, bröd som smakade gammalt, sega cornflakes, kaffe som smakade vatten och en massa kalla ”varmrätter” med magsjukevarning. Det blev helt enkelt ingen frukost för oss. Välj inte frukost som tillval om ni ska bo på Aseania i Langkawi.

Efter ”frukost” drog hela cirkusen igång igen. Jag och maken tog en taxi ut till piren. Väl där så kommer en kille på moppe och vinkar åt oss. Jag har letat efter er säger han och det kommer en minibuss och hämtar upp er, sedan sticker han? Minibussen hämtar oss, kör oss från hamnen igen, tillbaka till vårt hotell…, hämtar upp några fler, åker till en ”resebyrå” som delar ut lappar till tröjorna, kör oss vidare till immigration office (där vi var dagen före) och sedan tillbaka till piren där vi befann oss en timme tidigare. Inte konstigt att inga båtar går på tid. Dom thailändska och malaysiska systemen skulle kunna effektiviseras något men då blir förmodligen många utan jobb… Inte på tid, beger vi oss mot Koh Lipe igen där den större färjan har fått vänta på oss. Kändes i alla fall skönt när vi var ombord och visste att vi skulle klara oss hela vägen till Lanta idag. Resan gick bra och båten var knappt halvfull. Anlände ”nästan” i tid 45 minuter efter planerat.

Pudervitt mellan tårna.

Var skönt att få krama om grabbarna igen även fast dom hade haft det mysigt med mormor och morfar. Rekommenderar som sagt var inte den här typen av visarun till någon… men både Lipe och Langkawi har ändå gett oss mersmak.