Jaha, då var vi hemma igen. Och jag vet faktiskt inte
riktigt hur jag ska börja berätta om vårt lilla äventyr som var smått kaosartat
från början till slut. Jag börjar från början så får vi se hur det går… Jag och
maken hade bestämt oss för att göra en tur över till Langkawi i Malaysia. Dels
hade vi barnvakt sista dagarna på lovet och dels så behövde vi ändå göra vår
sista visarun. Hade bokat biljett med Tigerline hela vägen från Lanta till Langkawi
där vi skulle åka fredag morgon klockan tio, vara framme fredag kväll klockan
sex (malaysisk tid, alltså en timme före), sedan ha en slappardag i Langkawi
för att återvänd med hel resdag på söndagen. Nja, det blev inte riktigt som
planerat och ja, vi har lärt oss att i Thailand bör man resa med några dagars
marginal, minst en och gärna upp till tre (speciellt om man har barn med,
vilket vi som tur var inte hade).
|
Som hämtat ur en resekatalog. Sunrise beach Koh Lipe. |
Redan på fredag morgon började strulet då vår chaufför
glömde hämta upp oss. Vi fick själva slänga oss i en tuk som tog oss till
piren. Hade inte riktigt behövt stressa för väl där så var vår båt sen och
startade 1 timme och 45 minuter efter utsatt tid. Tog oss tillslut iväg på en
proppfull båt så fick vi många timmar till havs. Visade sig att vår kapten inte
riktigt lyckades ta in tid utan istället gjorde oss ännu mer försenade. När vi
väl nådde vårt sista stopp i Thailand, Koh Lipe, och där vi skulle byta till
speedbåt så hade klockan blivit sju thaitid. Där fick vi informationen att vi
inte kunde ta oss vidare till Langkawi den kvällen eftersom båtarna hade slutat
gå (på grund av någon festival???...). Istället hade dom bokat in oss som
skulle vidare i bungalows på Lipe.
|
Många människor på som ville söderöver med båt. |
Ja, vad säger man… vi blir transporterade till vårt boende
som visar sig vara riktigt fallfärdiga bungalows. Jag är inte så kräsen men det
här var riktigt skabbigt. Sängen hade två täcken men det fanns inga påslakan
till… Jaha, hur ofta tvättar dom täckena och hur många ligger och svettas i dom
(eller vad dom nu gör). Så ofräscht! Vi struntade i täcken och fick sova under
våra saronger. På toaletten fanns ett handfat men vi upptäckte ganska snart att
röret inte ledde någon vart utan när man tvättade sig eller borstade tänderna
så rann vattnet rakt ner på toalettgolvet. Hmmmm… Fick i alla fall glädja oss
att det var AC och inga mygg på rummet.
|
Vårt snygga handfat på Koh Lipe. |
En kväll på Lipe räckte ganska gott för att bilda sig en
uppfattning om ön. Vattnet var verkligen kristallklart och som hämtat ur en
resekatalog. Kändes lite som en mindre variant av Phi phi (jag gillar verkligen
inte Phi Phi, men det här var mycket bättre). Mysigt och litet men kanske mer
en ö att utgå från för att se andra närliggande öar. Ganska mycket folk (men
det är ju peak säsong nu). Kan definitivt tänka mig att åka hit igen för att se
mer.
|
Underbar strand med underbar make. |
Vi skulle få ta den tidiga speedbåten till Langkawi på
lördagmorgon och den skulle avgå klockan tio. Nja, det gjorde den ju inte
riktigt och trots att det bara tar en timme att åka över så checkade vi inte in
på vårt hotell i Langkawi förrän klockan tre på eftermiddagen. Så var mer än
halva den dagen också resdag… I Langkawi var det ganska krångligt med passen
eftersom passkontrollen inte var där man anlände med båtarna. Istället blev vi
transporterade med minibussar till en annan hamn för att stämpla passen.
|
Inte ofta man kan ligga och slappa i solen så här, Langkawi. |
Väl framme och incheckade så bestämde vi oss för att hinna
se närmaste stranden. Tog en promenad dit och det var verkligen pudervit,
underbart, härlig sand. Drack en sjukt god peachdaquiri i skuggan, solade lite
grann och tog sedan en promenad med sanden mellan tårna. Den strand som vi var
på var väldigt exploaterad av diverse båtsportsförsäljare, vilket var synd. Överallt
stod det jetskis och bananbåtar. Lite väl turistigt för oss men det är ju som
sagt peak säsong just nu… På kvällen orkade vi inte riktigt förmå oss att åka
in till stan så vi utforskade närområdet som också hade ganska mycket affärer.
Langkawi är ju en taxfree ö så vissa saker är VÄLDIGT billiga. En öl kostar
exempelvis 2 kr att köpa i affär och en whiskey 70 kr.
|
Peach daquiri, kanske det godaste jag druckit?! |
På morgonen var det dags att äta en lyxig hotellfrukost,
trodde vi… kanske var den sämsta frukost vi någonsin ätit. Pissljummen juice,
stekt ägg med skal i, bröd som smakade gammalt, sega cornflakes, kaffe som
smakade vatten och en massa kalla ”varmrätter” med magsjukevarning. Det blev
helt enkelt ingen frukost för oss. Välj inte frukost som tillval om ni ska bo
på Aseania i Langkawi.
Efter ”frukost” drog hela cirkusen igång igen. Jag och maken
tog en taxi ut till piren. Väl där så kommer en kille på moppe och vinkar åt
oss. Jag har letat efter er säger han och det kommer en minibuss och hämtar upp
er, sedan sticker han? Minibussen hämtar oss, kör oss från hamnen igen,
tillbaka till vårt hotell…, hämtar upp några fler, åker till en ”resebyrå” som
delar ut lappar till tröjorna, kör oss vidare till immigration office (där vi
var dagen före) och sedan tillbaka till piren där vi befann oss en timme
tidigare. Inte konstigt att inga båtar går på tid. Dom thailändska och malaysiska
systemen skulle kunna effektiviseras något men då blir förmodligen många utan
jobb… Inte på tid, beger vi oss mot Koh Lipe igen där den större färjan har
fått vänta på oss. Kändes i alla fall skönt när vi var ombord och visste att vi
skulle klara oss hela vägen till Lanta idag. Resan gick bra och båten var
knappt halvfull. Anlände ”nästan” i tid 45 minuter efter planerat.
|
Pudervitt mellan tårna. |
Var skönt att få krama om grabbarna igen även fast dom hade
haft det mysigt med mormor och morfar. Rekommenderar som sagt var inte den här
typen av visarun till någon… men både Lipe och Langkawi har ändå gett oss mersmak.