Lilleman på egna äventyr

Prata är inte riktigt min grej just nu men skriva lite grann kan jag ju alltid göra:) Operationen i fredags gick bra. När dom väckte mig ur narkosen så var det första jag sa; men jag som drömde en så bra dröm och så väcker ni mig precis mitt i:). Låg på uppvaket i några timmar och kände att jag hade det ganska bra jämfört med killen i rummet bredvid. Han hade alla möjliga problem och fick opereras om igen... usch... Själv hade jag bara lite problem med att svälja eftersom dom hade bedövat i halsen. Det blev värre när Jesper och Rasmus kom och skulle hämta mig. Jesper tyckte att jag såg ut som ett lik och jag är benägen att hålla med när jag senare kollade i spegeln. När jag skulle resa mig för att gå började jag må jätte illa, blodtrycket föll och pulsen försvann nästan helt. Så jag fick ligga kvar lite till och få lite mer saker proppade i mig. Tillslut lyckades vi ta oss ut efter att jag fått yrsel och tappat synen på vägen till apoteket...

...

På kvällen kom Rasmus mormor och morfar för att vara barnvakt under helgen;

...

...

...
Jag proppar mest i mig en massa smärtstillande hela tiden så det gör inte så värst ont. Det är däremot jobbigt att inte kunna prata och att inte kunna äta. Jag är sjukt less på allt vad fruktsoppor och glass heter. Jag vill ha något riktigt salt och riktig mat!!! Dessutom är andedräkten faslig precis som läkaren sa att den skulle bli, så Jesper håller sig på avstånd:)

...

Idag vid lunch åkte mor och far hem igen och med sig tog dom Rasmus. Jesper kan inte vara ledig från jobbet och jag kan inte ta hand om honom så han fick följa med till Tranemo. Det känns sjukt jobbigt att vi ska vara ifrån honom ända till på fredag... även fast jag vet att han har det bra. Han har ju aldrig varit utan oss båda under så lång tid... Vinkade precis godnatt till honom på Skypen men jag kan ju inte säga så mycket...:(

Saknar honom redan enormt. Hoppas att jag tillfrisknar snabbt så jag kan åka ner lite tidigare...