Som yrkesarbetande är det svårt att få bloggen levande på veckorna. Det händer liksom inte så mycket... Eller det händer massor men ungefär samma varje dag. Kommer hem från jobbet, äter middag (som lyxigt nog redan står på bordet), leker med grabbarna ett tag, nattar och går sedan och tränar (i bästa fall om jag inte är för trött). Timmarna räcker inte riktigt till och det är svårt att komma i säng före halv tolv vilket gör att jag lider av ständig sömnbrist... Det är något speciellt med dom där timmarna när barnen har somnat. Man börjar med något projekt och så får man liksom ny energi.
Jag har riktig ångest för hur det ska bli när mannen börjar jobba. Hur ska vi hinna med vardagen? Jag vet, det går men med vilken kvalitet...? Att ha barnen på förskolan mellan halv åtta och fem ger mig kalla kårar. Inte för att dom inte trivs och har det bra, för det har dom. Utan för att vi inte får vara med dom. Ska det vara så?
Nej usch, jag vet precis vad du menar. Särskilt med tanke på hur man vet att det kan vara, efter långa och härliga månader i Thailand! Jag började jobba heltid för 2 månader sedan, och det tär verkligen mentalt. Vissa dagar träffar jag inte ens barnen, då de ibland hinner somna innan jag hinner hem från jobbet! Min "räddning" är vetskapen om att de är hemma med min man på fredagar. Då är de helt lediga, får ta det lugnt, ingen stress, roliga utflykter. Det gör saken lite enklare... Men ja, som sagt, förstår precis hur du tänker!
SvaraRaderaTack Aniika! Skönt att höra att det inte bara är vi:) men jobbigt när man vet vad man skulle kunna ha... Vi längtar som bara den efter Thailand, enkelt liv med mycket tid tillsammans. Det är så det ska vara.
Radera