Rapport från hemmaplan

Vi är hemma i Sverige igen. Anledningen till bloggpausen var att vi har haft väldigt fullt upp dagarna efter att vi landat. När vi kom hem visade det sig att våra hyresgäster inte alls skött det dom skulle. Det var totalt ostädat och på sin höjd kört en dammsugare. I skåpen hittade vi rutten frukt och porslin som var smutsigt och kladdigt som dom ställt in där utan att diska. Landade vid halv tre på eftermiddagen och sedan spenderades hela kvällen och efterföljande dagar med att skrubba rent lägenheten från topp till tå samt att packa upp alla kartonger nere i förrådet. *Suck* Nu har vi krävt företaget som hyrde på pengar och hoppas att vi får det vi har sagt för det var ett tungt jobb vi fick göra i deras ställe...

Mycket damm hittade vi hemma.

Flygresan gick bra förutom att Rasmus grät sig till sömns efter mormor och morfar. De 10 timmarna mellan Phuket och Doha sov grabbarna nästan hela tiden. Pausen i Doha var perfekt och då kunde dom också leka av sig på leklandet där i en timme. De sista 6 timmarna var ganska sega men gick ändå helt okej. Inget frispel i alla fall:).

Man kan ha mycket kul på ett flygplan. Exempelvis bygga kojor av babysängen...

Dags att springa bort lite jetlag ur benen på Dohas flygplats.

Trodde nog att Rasmus skulle komma ihåg nästan allt men han minns i princip ingenting från hemma. Han minns inte hur det såg ut, vilket som var hans rum, hans leksaker, lekparken eller vilket hus vi bor i. Tänk vad mycket man kan glömma på åtta månader när man är fyra år. Men vilken lycka för grabbarna när vi började plocka upp leksakerna... Hur känns det då att vara hemma frågar många? Svaret är, faktiskt ingenting. Det känns ingenting, vilket är en konstig känsla. Jag tror att vi inte riktigt hann bo in oss innan vi åkte vilket gör att det inte känns hemma på riktigt. Dessutom inser man nu när man packar upp hur mycket prylar man har och hur mycket saker som man egentligen klarar sig alldeles utmärkt utan.

I väntan på bagaget har vi klätt oss i de varmaste kläderna vi hade.

Igår tog vi oss ut på en kort promenad och det var kaos. Vi trodde att det var Hugo som skulle strula med overallen men med honom gick det hur bra som helst. Han var jättenöjd och gick omkring i overall, tjocka kängor och behöll till och med vantarna på. Rasmus däremot flippar ur så fort vi ska gå ut. Han gråter och vill inte alls ha på sig några ytterkläder. Overallen och skorna gör att det blir så tungt att han inte kan gå hävdar han. Stackarn! Han älskade verkligen Lanta och ville inte åka därifrån och nu kom han tillbaka till massor av kläder och fattar nog inte riktigt varför.

Kontrasterna är stora.

Vi har tagit oss ut på cykeltur (har ju ingen bil längre) och får ändå säga att vädret har varit strålande sedan vi kom hem. Runt sju grader plus och strålande sol får man inte klaga på men det är ändå en gigantisk skillnad i temperatur så vi tycker att det är kallt.

Idag har vi fått besök av en utav alla bebisar som har fötts under tiden som vi har varit borta. Hugo var verkligen förtjust över den lilla 4 månaders söta bebisen Meja och ville gärna kramas och hålla i.

Bebisbesök

Jag har nu tagit fram alla jobbkläder som legat undanplockade i två och ett halvt år. Känns konstigt att ta på sig sådana kläder igen men det är väl bara att vänja sig. Imorgon är det dags att träffa två potentiellt nya chefer. Wish me luck!