Förbereda och planera...

...det är A och O nuförtiden och ledord i vår familj när det kommer till middagsbjudningar. Förr så gillade jag och maken att spendera hela dagen i köket innan gästerna kom. Detta funkar inte riktigt med två barn så rätterna som ska bjudas på måste vara anpassade till att förberedas dagen innan. Just nu har vi gjort färdigt förrätt, delar av varmrätt och efterrätt till valborgsmiddagen och känner oss nöjda. Det är klart att vissa rätter inte riktigt kommer på tal numera men vi får hålla oss till tåls i några år och det är alltid en utmaning att bara göra sådant som går att förbereda. 

Den lille-store grabben

Minstingen som alltid hänger med... Visst är det lätt att det blir så? Snart fyller Hugo två år och börjar så smått att bli en riktig liten grabb. Han är väldigt bra på att sitta själv och leka. Han gillar att mysa och kramas. Han sover bättre än bäst i sin egen säng. Han är en hejare på att äta och när maten står på bordet så sitter han tyst och snällt och bara slevar i sig. Han älskar äpple och korv. Han kan bli arg som en bi. Han är riktigt pillig och gillar att undersöka i minsta detalj. Han är busig som bara den och retas gärna med storebror som för övrigt är hans stora idol. Han älskar att bada och skulle helst tillbringa hela dagar i badkaret. Han är helt enkelt underbar!!!

I skog och mark - Ursvik

Det har varit mycket social samvaro ända sedan vi kom hem från från Thailand. Väldigt roligt så klart men den här helgen var den första utan en endaste plan och det har vi sett fram emot. Vi har bara varit vi och myst idag. Först blev det en cykeltur ut till Ursvik. Där gick vi skogshinderbana, tipspromenad och fikade bullar i strålande sol. Kan verkligen rekommendera den lagom långa slingan i skogen som varvas med olika hinder och lagom lätta frågor. Efter lunch blev det återigen en cykeltur (mycket gratis motion nu när vi inte har bil:)) för att köpa lördagsgodis. När jag skulle laga mat så ville Rasmus vara med så vi lagade tillsammans och sedan hjälpte grabbarna till att städa undan och duka fint. Allt gick helt fantastiskt bra! 

Klarblå himmel!

Maken chillar i solen.

Dags för hinderbana.

Är det våren som har tittat fram?!

Bullpaus.

4-års kontroll

Vår fyraåring.

Det var ju ett tag sedan den här grabben fyllde fyra år men igår var det i alla fall dags för BVC:s 4-års kontroll. Spännande tyckte Rasmus! Först skulle han rita en gubbe men han utvecklade det hela till att rita en sol, sig själv och sedan lillebror. Efter det ville han fortsätta med att rita pappa men då fick vi sätta stopp. Vid fyra års ålder ska man tydligen klara av att göra en huvudfoting men Rasmus ritar ju hela gubbar med händer, fötter, kropp och hår så han klarade testet:). Efter det var det hörseltest och syntest. Resultat blev högsta betyg. Att gå balansgång och hoppa på ett ben var inte heller något problem. Sedan tyckte Rasmus att han ville göra mer saker men då var det bara vikt och längd kvar:). 16 kg och 99,9 cm blev resultatet och han nådde inte riktigt upp till kvalgränsen på en meter... Han följde sina kurvor precis som han skulle.

"Ny på jobbet"

Imorgon är första dagen på nya jobbet! Spännande och lite pirrigt... Tänk att jag har jobbat på samma arbetsplats hela tiden sedan jag flyttade till huvudstaden. I och för sig med olika arbetsuppgifter och två föräldraledigheter däremellan men det trodde jag nog aldrig ändå. Det är verkligen på tiden för nått nytt! 

Hugos Hörna

Sedan ungefär en vecka tillbaka så gjorde vi i ordning Hugos rum till att bli hans eget rum/gästrum. Den större sängen får stå kvar ett tag om det kommer gäster och han behöver inte så stort än. Dessutom är det skönt att ha en extra säng om någon sover dåligt... Hugo han verkar trivas som bara den i sitt eget rum och har belönat oss genom att sova hela nätterna i sin egen säng utan ett endaste litet pip. Vanligtvis går han själv upp vid sju och då hör man små fötter som tassar till vårt sovrum. Väl där så kryper han ner och myser i en halvtimme till. Lyx! Idag sov han till halv nio i egen säng. Wow! Tänk om båda barnen kunde sova lika exemplariskt...

Vårsol & bullbak

Vilken härlig dag det har varit idag. Strålande och värmande vårsol när den är som allra bäst. Jag och grabbarna har passat på att njuta. Vi har varit ute hela dagen och räfsa undan löv, rensat rabatten och bakat bullar som vi kunde fika ute. Maken har mest känt sig dålig och hållit sig inne tyvärr.

Dags att göra inköpslistan för dagens bullbak.

Visst kan ni läsa baklängestext!? Mjölk, "Jest" och Kanel...

Rasmus gjorde idag en 92-årig gammal dam väldigt glad. När vi gick och handlade så började hon prata så Rasmus och hon stod och pratade i säkert tio-femton minuter vilket var väldigt uppskattat. En bra gärning då hon nästan inte hade någon släkt kvar här i Sverige.

När våren visar sig från sin bästa sida så måste man njuta!

När bullarna var klara och utomhusstädningen gjord så blev vi så klart belönade!

Thai-lördag

Lördagen var verkligen en dag som vi sett fram emot. Äntligen skulle vi få träffa våra vänner som vi lärde känna under hösten på Lanta och som vi inte sett på ett halvår. Då umgicks vi nästan hela tiden och träffades ofta flera timmar per dag så det var ganska tight. Hemma hos familjen Bergqvist fick vi njuta av härlig sol på terrassen med massor av lek och så klart mycket Thailandsnack:).

Den manliga delen av sällskapet chillar i solen (Nu som då, fast med lite mer kläder på:)).

Det tog ungefär fem minuter sedan röjde barnen på som om dom aldrig varit i från varandra och dom satte så klart igång att resa till Thailand.

Lämnas det såpbubblor från storasyskonen så måste man ju testa...

Korvgrillning vid barnbordet.

När föräldrarna sedan ville äta i lugn och ro så blev det film och lördagsgodis för barnen. Ingen klagade:).

Äntligen var det klart!

Vi har haft en intensiv (som vanligt:)) helg med massor av social samvaro. Jag kanske ska börja med i fredags då jag skrev på papper för nytt jobb! Det har varit mycket fram och tillbaka men äntligen är det klart och det känns skönt. Nu kan jag blicka framåt mot nya utmaningar. Istället för in mot stan får jag ta pendeln ut från stan men restiden blir ungefär detsamma så då spelar det ju ingen roll.

Tur att vi fick låna grannarnas dubbelvagn när vi skulle in till stan för middag. 

Det nya jobbet firades in tillsammans med familjen Söderlind med god mat, vin och trevlig sällskap. Insåg att jag inte druckit speciellt mycket alkohol alls dom senaste månaderna i Thailand så några glas till maten var verkligen fullt tillräckligt. Tyvärr är nog inte min mage fullt återhämtad heller efter Thailand för sedan började det att bubbla som bara den. Har lämnat in en massa prover som jag verkligen hoppas få svar på snart... Vi måste erkänna att vi är ganska avundsjuka på att vårt värdpar för kvällen ska få åka till Lanta i höst och inte vi...:)

Hugo och Emma fredagsmyser.

Jodå, man kan bli ganska trött efter en sen middag. Skönt att man kan sova på bussen.

Måste sätta nya mål:)

Yihoooo!!! Igår tog jag och maken en löptur på en mil med tiden 54.48. Rekordfart och målet för tjejmilen (55 min) är alltså redan avklarat. Känns skönt! Nu måste jag bara sätta ett nytt mål vilket känns lite klurigt:). 

Jag är så stolt för jag har ALDRIG sprungit en mil på den tiden (har i och för sig inte sprungit en mil så många gånger). Nu är man riktigt taggad på att komma ut i löpspåret...

Tigerjakt

Regnet öser ner och april visar sig från sin allra sämsta sida (aprilväder...). Då kan man inte bli annat än glad när man får se dom här två små simbalejonen som verkar ha det fantastiskt bra i lejonkulan.

Det bästa jag har!

Det bästa med att gå till jobbet just nu är att man sedan får komma hem till dom här underbara grabbarna. Jag är glad att maken får tid att själv vara hemma med barnen men samtidigt så skulle jag gärna göra dom sällskap. Tänk vad livet får nya perspektiv när man får barn. Nej, nej, nej säger de flesta (så gjorde även jag), livet kommer att fortsätta som vanligt. Ack så fel man har och så mycket bättre allting blir. Att alltid ha någon annan som man sätter i första rummet och som man får så mycket villkorslös kärlek ifrån är helt fantastiskt. Mina killar är det allra bästa jag har!!!

Löpträningen

Idag sprang jag en kort runda på fem kilometer. Snabbaste kilometern låg på 4.38 min/km vilket jag känner mig väldigt nöjd med! Tyvärr orkade jag bara med det tempot i tre kilometer men det blir bättre och bättre. Tänk, ett rekordlopp på fem kilometer och ett millopp på under timmen, alltihop på mindre än en vecka. Det känns bra i hela kroppen!:) och för stundande tävlingslopp det här året. Jag tackar makens i-phone och dess program för att hålla koll på hur fort och långt man springer. Mycket inspirerande för en tävlingsmänniska som jag!

P(ost)-T(hailand)-S(yndrom)

Livets vägar äro outgrundliga...

Visst är det spännande att inte veta hur framtiden ser ut. Men nyfiken som jag är så skulle jag ibland vilja ha en liten kristallkula och se vad som ska hända. Just nu har vi nog hamnat i ett litet post-Thailands syndrom där vi har svårt att se oss i ett liv här och inte där. Slippa stress, ångest, tävlan och tvång... Ge oss styrkan att hitta en väg som är rätt för vår familj!!!

Stanna värmen, stanna!

Mot solen.

Vi försöker sikta högt och hoppas att vårsolen och vårvärmen är här för att stanna! Trots det så klär vi oss fortfarande i varma vinterkläder och fryser... Men ack så härlig den här tiden är när den är som bäst.

Cykelpremiär i Sverige.

Förutom utelek så hann vi också med en sväng in till stan för att kolla in faster Maja och Gabriels nya lya. 

Eget fikabord.

Stad i ljus

Tomma och halvt nedrivna läktare från norra stå.

Det händer mycket i vår stad just nu. Bara under den tiden vi har varit borta så har ett nytt landmärke uppstått och ett gammalt gått i graven. Det känns konstigt när vi går förbi Råsunda Stadion och ser de fallfärdiga och halvrivna läktarna. Området ser nästan ut som en krigszon. Det känns minst lika konstigt att gå ner mot sjön och se den nya stora pampiga arenan som har hunnit bli klar. Idag kan vi åka pendel hela vägen till Arlanda vilket är lyxigt och snart är tvärbanan klar. Som sagt, vi bor i en stad i förändring och det känns positivt!

Moster besök med massor av kul

Här kommer lite lånade smartphone bilder från bästa syrran som är på besök i helgen. Vi började dagen med att besöka Sumpans simhall. Tänkte att vi skulle försöka behålla vattenvanan hos grabbarna men vi var inte direkt ensamma där... I barnbassängen fick vi alla fem rymmas på ungefär en kvadratmeter. Det hela slutade väldigt olyckligt. Hugo skulle åka vattenrutschkanan själv (den är inte speciellt hög) men snubblade när han var längst upp och trillade över kanten. Han flög över kanten och slog i ansiktet i golvet och sedan en volt. Det såg riktigt läskigt ut och han var ledsen länge efteråt. Som tur var blev det bara lite skrapsår vid munnen och på axeln...

Det är kul med moster på besök.

På eftermiddagen hade vi lovat att Rasmus skulle få gå själv på barnbio tillsammans med moster. Han var väldigt exalterad över detta och berättade om och om igen vad det hela skulle gå ut på. Dom skulle köpa popcorn och dricka och mysa. Gissa om det var en väldigt stolt och upprymd grabb som gav sig iväg:).

På väg till bion.

Obligatoriska biotillbehör.

Efter biobesöket fick jag och maken möjlighet att bege oss iväg på en löptur tillsammans. Det är inte ofta detta sker så vi bestämde oss för att försöka oss på en lite länge sträcka. Två varv runt sjöarna resulterade i 10,5 km. Wow vad bra det kändes och lätt. Jag tror att det beror på den eminent snygga tröja som jag fick av familjen S/N som var på besök igår. Mot tjejmilen målet...

Man kan ju inte annat än att träna nu...

Observera mitt korta hår som fick sig en rejäl utskällning hos svenska frisören efter flera besök hos thaiare:).

Eftersom syrran flyttar till Canada efter besöket här hos oss så fick jag passa på att bjuda på en tidig födelsedagsmiddag. Dessutom fick vi lite välbehövlig "egen-syster-tid" tillsammans när vi gick på spansk tapasrestaurang, drack gott, åt gott och snick-snackade. En innehållsrik och skön dag men extra allt! Nu sjunker vi ner i soffan med lite lördagsgott...

För kommande generationer

Äntligen! När vi kom hem från vår resa hittade vi denna bunt med påsar för att kunna kompostera matavfall. Vi har verkligen väntat på detta och det känns bra att kunna sortera ut och göra något för miljön. Jag ska väl i ärlighetens namn inte säga att jag jobbar så där jätteaktivt i miljöfrågor men när det kommer till sortering av glas, plast och tidningar hemma så försöker vi att dra vårt strå till stacken. Detta var en välkommen utökning av vårt lilla strå:)! Att bidra är viktigt och visst vill vi att våra barn och barnbarn i kommande generationer ska kunna få en bra miljö att växa upp i!

Känslor och så...

Idag blev det lekparkshäng.

Hugos vanligaste fras just nu är "DUMMA DIG" eller "DUMMA MAMMA". Varför jag skriver det med stora bokstäver är därför att han verkligen tar i från tårna när han säger det och ser ilsken ut som ett bi. Det är mycket känslor i den lille kroppen just nu. Vi kan märka på båda grabbarna att omställningen från Thailand till Sverige ändå är märkbar. Särskilt Rasmus är väldigt kramig, vill gärna vara nära, komma över till våran säng jättetidigt och verkar rädd för att gå in i ett rum själv. Det kan inte vara lätt att inte riktigt förstå varför saker ändras så drastiskt och vad det ska vara bra för.

Junibacken

Junibacken en tisdag i April.

En dag på junibacken mitt i veckan är perfekt. Vi var nästan själva kändes det som. Grabbarna röjde runt bland alla sagofigurer och deras hus, tittade på pjäs om både Alfons och sjörövare, fikade och hade det allmänt mysigt. Det här var min sista dag innan allvaret börjar igen så vi njöt tillsammans så mycket vi kunde. Nu vet jag inte riktigt om allvaret börjar imorgon eftersom jag varken vet vart jag ska jobba eller vad jag ska göra... mer om det senare kanske.

Små blir stora

Nu är den lille inte så liten längre och den store lite äldre...

Grabbarna har fått förskoleplats båda två och vi är glada att det blev på samma förskola. Idag fick vi komma och hälsa på men det är fortfarande en månad kvar till premiären. Det kändes helt okej. Tänk att lillparveln ska börja förskola. Helt galet och det känns lite sorgligt för nu är en era över. Visst vill man att dom ska bli äldre och utvecklas men samtidigt går den här tiden så snabbt och kommer aldrig tillbaka:(. Hugo har kommit in i tvåårstrotsen och det med råge. Han lyssnar i princip inte alls på vad vi säger, är på allmänt dåligt humör och grinig. Suck, jag minns den här tiden med Rasmus. Det var inte alls roligt...

Har varit ute och sprungit två dagar i rad nu och wow vad mycket snabbare det går att springa i kall klar luft än på en strand med temperatur runt 30 grader. Nu har jag mitt mål på tjejmilen inom sikte eftersom jag ökat tempot med ungefär en halv minut per kilometer bara genom att komma hem:).

Nu kan klänningarna få plats!

Söndag och en vecka har gått här hemma. Eftersom allt har snurrat på i 180 så har vi inte riktigt hunnit reflektera men vädret har varit strålande, trots lite för mycket kyla.

Idag har jag och grabbarna gjort hemgjord müsli. Smarrigt!

 Förmiddagen blev lite pysslig med att göra armband av pärlor, måla och fixa müsli. På eftermiddagen kom faster förbi och då kunde vi passa på att borra och fixa till sovrummets garderob.

Äntligen har vi fått upp hängarna som vi köpte för länge sedan...

...och garderoben fick sig ett lyft när stången kom på plats. 

Och så är det ju det här med "fika" hemma i Sverige. Umgås man så umgås man gärna genom mat och oftast med fika. Nu har vi kommit undan det länge och önskar att man kunde slippa ibland liksom. Det är ju fruktansvärt gott och jag älskar att baka men för formen gör det sämre. Hur gör man en nyttig fika utan bullar, kakor och saft fast ändå lyxigt?

Många stunder att ta igen...

Fredagsmys i Järvastaden.

Puh!... Den här veckan har verkligen varit intensiv med städning, uppackning, jobbintervjuer och att träffa massor av gamla vänner. Roligt men som sagt var intensivt och inte alls det tempo vi är vana vid... Vi hoppas att nästa vecka lugnar ner sig lite trots att det inte ser ut som det. Är väl bara att vänja sig vid det här tempot igen:).

Lördagsfrukost med frallor från Råsunda bageri. Det har vi längtat efter!

I lördags kom vi iväg till Ikea för att köpa en ny bäddmadrass. Vi har dragit på det inköpet länge men nu var det dags efter att Rumänerna lämnat lägenheten. Lånad bil och barnvakt var perfekt för en sådan förmiddagstur. Lite andra grejer hängde med på "köpet" som vanligt. Tur att vi fått bekräftat angående ersättning för den obefintliga städningen...

Ännu mera kompishäng på lördagkväll.

Framåt eftermiddagen dök nästa efterlängtade kompisar upp och då blev det tacos och lördagsgodis.

Bullkalas och middagsbjudning

Mmmm... dom var saknade och ack så goda!

Mycket har vi hunnit med idag. En tur till BVC för en mycket sen 18 månaders kontroll (typ fem månader efter) för Hugo. Han gick igenom:). Fortsatte in till stan för att lämna in systemkameran som tydligen bara hade som fel att radera alla inställningar... Skönt men ändå surt att jag gått med den och trott att den var paj när det var så enkelt att fixa. Fortsatte in till Gamla stan för fika och sedan Hugos sista dos Twinrix. Vilket underbart väder med strålande sol och runt åtta grader. Stockholm visade sig från sin bästa sida! Hem igen för en snabb tupplur och sedan vidare till Mulle Meck för att träffa en mycket efterlängtad kompis till Rasmus. Efter det blev vi bjudna på middag hos familjen Blom och haft en super mysig kväll. Inser när man börjar träffa folk hur mycket man har saknat alla. Lillasyster hade växt jättemycket och var ett riktigt litet charmtroll. Grabbarna grus busade på som om dom aldrig varit borta från varandra. Visst var det lite blygt till att börja med men det släppte efter ungefär fem minuter:).

Mysfika i Gamla Stan.

Kontrasterna

Njuter i min ensamhet av lite vårsol som värmer skönt.

Slås hela tiden av alla kontraster och allt som man tidigare inte funderat på. Högertrafiken är lurig och jag kollar femtioelva gånger innan jag kan gå över en gata. Tänker när vi susade fram på moppen och tyckte att trafiken var livlig. Ingenting mot innerstans trafik här... Att dra på sig ett par långbyxor känns trångt. Är fortfarande suddig och tung i hela huvudet av tidsomställningen trots att vi lyckas sova till halv sju. Lokaltrafiken känns allt stressig, opersonlig och uppklädd.

Idag har vi firat med lasagne och en flaska rött. Av två möjliga gav en utdelning på en gång och det som jag ville mest:) mer om det senare... Har fått träffa ännu en liten söt bebis idag. Erik är bara två veckor och så himla liten. 

Rapport från hemmaplan

Vi är hemma i Sverige igen. Anledningen till bloggpausen var att vi har haft väldigt fullt upp dagarna efter att vi landat. När vi kom hem visade det sig att våra hyresgäster inte alls skött det dom skulle. Det var totalt ostädat och på sin höjd kört en dammsugare. I skåpen hittade vi rutten frukt och porslin som var smutsigt och kladdigt som dom ställt in där utan att diska. Landade vid halv tre på eftermiddagen och sedan spenderades hela kvällen och efterföljande dagar med att skrubba rent lägenheten från topp till tå samt att packa upp alla kartonger nere i förrådet. *Suck* Nu har vi krävt företaget som hyrde på pengar och hoppas att vi får det vi har sagt för det var ett tungt jobb vi fick göra i deras ställe...

Mycket damm hittade vi hemma.

Flygresan gick bra förutom att Rasmus grät sig till sömns efter mormor och morfar. De 10 timmarna mellan Phuket och Doha sov grabbarna nästan hela tiden. Pausen i Doha var perfekt och då kunde dom också leka av sig på leklandet där i en timme. De sista 6 timmarna var ganska sega men gick ändå helt okej. Inget frispel i alla fall:).

Man kan ha mycket kul på ett flygplan. Exempelvis bygga kojor av babysängen...

Dags att springa bort lite jetlag ur benen på Dohas flygplats.

Trodde nog att Rasmus skulle komma ihåg nästan allt men han minns i princip ingenting från hemma. Han minns inte hur det såg ut, vilket som var hans rum, hans leksaker, lekparken eller vilket hus vi bor i. Tänk vad mycket man kan glömma på åtta månader när man är fyra år. Men vilken lycka för grabbarna när vi började plocka upp leksakerna... Hur känns det då att vara hemma frågar många? Svaret är, faktiskt ingenting. Det känns ingenting, vilket är en konstig känsla. Jag tror att vi inte riktigt hann bo in oss innan vi åkte vilket gör att det inte känns hemma på riktigt. Dessutom inser man nu när man packar upp hur mycket prylar man har och hur mycket saker som man egentligen klarar sig alldeles utmärkt utan.

I väntan på bagaget har vi klätt oss i de varmaste kläderna vi hade.

Igår tog vi oss ut på en kort promenad och det var kaos. Vi trodde att det var Hugo som skulle strula med overallen men med honom gick det hur bra som helst. Han var jättenöjd och gick omkring i overall, tjocka kängor och behöll till och med vantarna på. Rasmus däremot flippar ur så fort vi ska gå ut. Han gråter och vill inte alls ha på sig några ytterkläder. Overallen och skorna gör att det blir så tungt att han inte kan gå hävdar han. Stackarn! Han älskade verkligen Lanta och ville inte åka därifrån och nu kom han tillbaka till massor av kläder och fattar nog inte riktigt varför.

Kontrasterna är stora.

Vi har tagit oss ut på cykeltur (har ju ingen bil längre) och får ändå säga att vädret har varit strålande sedan vi kom hem. Runt sju grader plus och strålande sol får man inte klaga på men det är ändå en gigantisk skillnad i temperatur så vi tycker att det är kallt.

Idag har vi fått besök av en utav alla bebisar som har fötts under tiden som vi har varit borta. Hugo var verkligen förtjust över den lilla 4 månaders söta bebisen Meja och ville gärna kramas och hålla i.

Bebisbesök

Jag har nu tagit fram alla jobbkläder som legat undanplockade i två och ett halvt år. Känns konstigt att ta på sig sådana kläder igen men det är väl bara att vänja sig. Imorgon är det dags att träffa två potentiellt nya chefer. Wish me luck!