I helgen var vi på lille Haralds dop. Grabbarna tyckte att det var en jobbig väntan. Jag passade på att slå två flugor i en smäll och jobba samtidigt men maken berättade att när dom satt sig i kyrkan och han sa till grabbarna att det skulle ta en halvtimme, då säger Rasmus;
- Men pappa, om du hade sagt det innan så hade jag inte gått hit.
Ja just det, var ju precis därför vi inte berättade...:)
Men väntan var värd belöningen som kom efter. Familjen S/N hade dukat upp värsta kakbuffén som fick alla tummar upp av grabbarna. Det blev kaklunch för oss den lördagen... men sånt är livet ibland:). Huvudpersonen för dagen var hur nöjd som helst och gav inte ett pip ifrån sig. Han bara studerade allt som hände runt omkring honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar