1:a advents helgen

Tiden rullar på och det är lite svårt att fatta att det är 1:a advent idag. Vi som firade utomlands förra året känner att vi får gå "all-in-dubbelt-upp" i år:). Så när adventsljusstakarna skulle upp så fick tomtarna också hänga på (lyckades dock smuggla tillbaka några i lådorna för annars hade vi haft tomtar upp över öronen). Barnen älskar det och Hugo kommer nog faktiskt inte ihåg någonting om hur man firar jul så det är extra kul att det blir en helt ny upplevelse (han var ju bara två år sist han var hemma...).

När alla julgrejer var uppe så passade vi på att dricka glögg och äta pepparkakor (måste ju få i oss dubbel upp av det också, för att ta igen:)). Vädret har varit riktigt uselt. Runt åtta grader, regn och ibland riktigt blåsigt. Det är vid såna tillfällen man önskar att vi hade bil (ja tomten, det kan du skriva på min önskelista). Men vi deppade inte ihop för det utan packade ihop väskorna och cyklade till ishallen i Sumpan för att åka skridskor på allmänhetens åkning (kan det vara bästa grejen någonsin, gratis aktivitet för hela familjen!). Grabbarna tycker verkligen att det är helkul och extra mysigt när vi tog med korv i termos och varm choklad. En och en halv timme gick hur fort som helst och Rasmus har verkligen utvecklats med stormsteg sedan vi var där sist. Hugo var också riktigt duktig och när han hade kört efter en stol ett tag så släppte det helt och han vågade snabba på lite grann.

Utöver det har vi hunnit med säsongsfinal med AIK cupen för Rasmus fotboll. Han har varit lite disträ på sistone så nu blir det skönt med uppehåll. Maken och Hugo passade då på att fixa lite julbestyr och efter det avslutade vi med gemensam lunch på Max.

Vår sexåring håller just nu på att gå oss på nerverna då han kommit in i värsta tonårstrotsen. Förutom att det mesta man säger besvaras med ett nej så visar han verkligen sin egen vilja och har svårt för att lyssna. Idag tror jag minsann att både jag och maken fick stålsätta oss riktigt rejält. Det känns som om vi inte når fram överhuvudtaget, tips?

Och träningen då? Det här mörkret håller på att ta kål på oss. Trots tio timmars sömn känner man sig som en zoombie när man vaknar och på kvällen vill man helst gå och lägga sig klockan nio. Det är svårt att springa (gillar inte att springa ute när det är mörkt) och att gå till gymmet är en pina (tills man kommer dit). Dessutom varvar feber och förkylningar i familjen. Riktigt svårt... Men idag körde jag och maken ett gemensamt hemmapass på ca 40 min fördelat på 1 min*5 av följande burpees, knäböj, armhävningar, situps på pilatesboll, plankan, dips. Passet avslutade med utfallssteg och grodhopp av hela familjen. Synd att jag var för fokuserad för att ta en bild:).

Dop i Vasastan

I helgen var vi på lille Haralds dop. Grabbarna tyckte att det var en jobbig väntan. Jag passade på att slå två flugor i en smäll och jobba samtidigt men maken berättade att när dom satt sig i kyrkan och han sa till grabbarna att det skulle ta en halvtimme, då säger Rasmus;

- Men pappa, om du hade sagt det innan så hade jag inte gått hit.

Ja just det, var ju precis därför vi inte berättade...:)

Men väntan var värd belöningen som kom efter. Familjen S/N hade dukat upp värsta kakbuffén som fick alla tummar upp av grabbarna. Det blev kaklunch för oss den lördagen... men sånt är livet ibland:). Huvudpersonen för dagen var hur nöjd som helst och gav inte ett pip ifrån sig. Han bara studerade allt som hände runt omkring honom. 

Farsdag

Nu har äntligen pappan i familjen kommit hem igen efter flera dagar på resande fot. Vi passade på att fira med frukost på sängen och en ny kaffetermos! Synd bara att det verkar vara maken som nu åkt på sjuksymptom... Jag är så galet less på sjukstuga nu så jag snart sliter mitt hår. I två veckor har någon nu varit sjuk i princip hela tiden så vi går in på vecka tre imorgon. Är det så här det ska vara? Längtan efter sol och Lanta blir ännu lite större. Mörkret och vintern har knappt börjat men börjar redan få lite smått panik här hemma... Människor är verkligen inte avsedda för det här mörkret. Det gör oss sjuka och deprimerade...

Skickar så klart också en hälsning till min bästa pappa idag. Tur för honom som precis bokat en resa till Lanta för soliga dagar. Orättvist och underbart:)!

Höstlövskul!

En utav de bästa sakerna med att löven faller ner från träden, det är att få göra stora lövhögar och hoppa så mycket man bara vill! Det är höstlycka och fina barndomsminnen det!

Halloweenfest

Förra veckan mellan sjukperioderna så hann vi klämma in en halloweenfest för grabbarna och deras kompisar. Wow vilket stök det blev:) Tillslut stod bara jag och maken och funderade på hur det skulle sluta... Det var rejält röj (tänk er tio grabbar mellan 4-7 år)! Till middag serverades det gröna maskar, avhuggna och blodiga fingrar och spökbål. Efterrätten bestod av marängspöken och spindelbollar. Efter det blev det spökjakt med ficklampor och dansstopp. Vi är ganska säkra på att festen var en succé:)!

Observera vårt lilla husspöke i bakgrunden:)

Näst på tur

Efter lillemans feber och förkylning så har han nu också lyckats smitta sin mamma. Det var verkligen länge sedan jag hade feber och även om det inte är så mycket så känner man sig totalt däckad. Otur då att maken dessutom har tre jobbdagar planerade norröver och att man själv ska ta hand om barn, hushåll och sig själv... Hur klarar sig de ensamstående?

Idag var det lillprinsens tur att ha namnsdag. Inte så mycket firande av det men han fick i alla fall ett paket på posten av mormor och morfar samt en legobil av brorsan. Och nöjd var han över det. Vi spelade grabbarnas favoritspel (som numera ska spelas varje dag). Det är egentligen ett spel för vuxna men är det pengar och strategi inblandat då är våra grabbar snabbt med på noterna. Kul!

Ispremiär

I helgen när lillebror var sjuk så tog jag med mig Rasmus till Sumpans ishall. Eftersom vi spenderat många vintrar i värmen så kanske inte skridskor är hans styrka..:) det var verkligen Bambi på hal is och ett antal blåmärken men kul tyckte han att det var. Efter en timmes åkande (eller nja, läs halkande) så tyckte jag att det var dags att bryta men Rasmus kunde fortsatt lite till. Han är redan supertaggad inför nästa gång och allmänhetens åkning är ju verkligen fantastiskt! Gratis helgaktivitet där man gör någonting tillsammans. Nästa gång blir det till att ta med varm choklad och korv... Som Rasmus uttryckte sig "men jag är ju ganska bra för att vara en sexåring". Jodå, vi behöver nog öva lite mer men på slutet tog han ändå några skär istället för att stappla💕