Precis nyss satt Hugo ute i hallen. Hör stapplande steg och helt plötsligt kommer han GÅENDE:). Han har gått hela vägen genom hallen och svänger sedan för att komma till mig som sitter vid bordet. Eget initiativ och släppt själv. Nu lossnar det grabben!!!
Har varit uppe tidigt för avslutnings/utvecklingssamtal på förskolan. Känner en viss irritation/olust känsla när det inte går att få några svar utan allt bara är luddigt, diffust och försök att snurra in sig runt olika saker. Hur jobbar ni med bokstäver och språket? Kan ni ge exempel på hur ni jobbar för att dom ska lära sig känna igen sitt namn? Fick inga svar... Håller på att bli galen, ska det vara så här? Är det en bra förskola? Jag har inga erfarenheter mer än från min egen dagistid och det är ju inte kanske så mycket man kommer ihåg. Ge gärna feedback på hur Er förskola jobbar med detta så jag vet om det bara ska vara så här eller om det är brist på engagemang/tid...
Häromdagen satt vi vid matbordet. Hugo skjuter ifrån sig tallriken och ställer den på bordet (nu är jag färdig), klappar i händerna (tack så mycket) och tar sedan tag i haklappen (nu vill jag gå härifrån). Sötis! Han börjar lära sig hur man beter sig i sociala sammanhang:).
Hej! På nyfiken förskola jobbar de mkt strukturerat med olika projekt, som bokstäver, siffror etc. T ex så har alla barn (runt två år och mindre) lärt sig sin egen bokstav, alla andra barn och lärares bokstäver och flera har lärt sig hela alfabetet. Riktigt imponerande för att vara så små;).
SvaraRaderaSå jag tycker det låter som brist på engagemang!